Min 29:de födelsedag - då allting började

Diagnosen Ulcerös kolit har jag alltså haft sedan 2007. Den fick jag efter flera år av  problem med magen. Åt endast Asacol, och efter 1 år avslutades medicineringen då magen mådde bra. Använde också Colifoam (inte helhjärtat dock), ett rektalskum som innehåller kortison.  

Efter det har jag inte haft några större bekymmer, nog att magen reagerat på stress, men inget som skulle störa vardagen. Så det var nästan som att jag ifrågasatt hela diagnosen vid något tillfälle.

Jag hade egentligen haft lite orolig mage en tid, mycket gas och kanske sprungit lite oftare på wc då i mars. Men tänkte att det var resfeber, vi skulle resa iväg till Lanzarote den 29.3 för att fira Jonas 30 år. Och att komma iväg med hela familjen kändes lite pirrigt. Corinn var bara 4 månader då och Carolin livlig som en 2-åring ska vara, så jag tänkte "bara vi landar där nere, sen är det två veckors lugn och ro". Och våra magar (Jonas har ju Crohns sjukdom) brukar må som bäst när vi är där nere (Lanzarote hör till favoritresmålen).

Jag helammade Corinn då och njöt mycket mer av ammandet än vad jag gjorde med Carolin. Hade planer på att amma länge.

Nå, jag hade lite kaffekalas här hemma, då jag fyllde den 27.3 och märkte att allting är nog inte okej nu med min mage, det kommer blod när jag är på wc. Lyckligtvis har jag min svärmor, som dessutom redan efter Carolin var rädd att sjukdomen skulle bryta ut, som sa att det nog är koliten som ger sig till känn och att det skulle vara bra att få på Asacol tillbaka.

Följande dag kontaktade jag min läkare på vårt sjukhus och jag började äta en liten dos Asacol, tror det var 800mg x 2, eftersom jag ännu ammade så kunde Corinn reagera. Efter resan skulle jag ta kontakt igen sa läkaren.

Hade hela tiden i tankarna att "bara vi kommer ner, då slutar det och så blir det bra igen".

Men så blev det inte. Det kom bara mer och mer blod, och jag fick mer och mer ont i magen. Blev ett besök på ett privat sjukhus på Lanzarote, då jag skulle ha velat få utskrivet just något liknande som Colifoam, men det fick jag inte. Fick lite dropp och lite värkmediciner intravenöst och de ville lägga in mig på sjukhuset för att göra kolonoskopi där. Men det vägrade jag. Fyllde i en blankett om att jag inte tillåter deras vård rekommendationer och fick en räkning på 460€. BILLIGT! Visste ju att jag har Ulcerös kolit och det skulle man konstatera med kolonoskopi också, så så mycket klokare hade jag inte blivit just då. Men en MRSA-smitta rikare hade jag kanske blivit. Vem vet

Då man ju inte riktigt visste hur allt låg till då och det var ännu över en vecka kvar av resan bestämde jag med långa tänder att det är bäst med tarmvila. Svärmor och svärfar (som också har Crohns sjukdom), nämnde nog försiktigt att jag säkert skulle behöva få kortison. Men det skulle jag då aldrig börja äta, nej, inte! Inte något moonface här inte, nänä!

Så vi åkte till ett apotek och bunkrade upp med näringsdrycker och så fortsatte min semester den gången. Lite spad av någon soppa och lite vitt bröd vågade jag mig på.

Det harmade så sjutton, då just maten och gå ut och äta på kvällarna hör till höjdpunkterna då vi reser till Playa Blanca, och att bara få se på när de andra äter..fy vad tråkigt.

Men jag kunde ändå glädjas åt att hela familjen var tillsammans, vi var lediga och vi hade farmor och farfar med som hjälpte till med barnen.

Njutsamt var det trots att resan inte blev som vi hade tänkt. 

Fick också göra beslutet att sluta amma, då jag själv behövde all näring, och det var nog jätte tufft. Hade ju sett fram emot att amma länge, och som mamma sätter man nog inte sina egna behov i första hand alla gånger, så redan den tanken var jobbig. Men som tur tog Corinn flaska bra och det gick ingen större nöd på henne.

Väl hemma hade jag hoppats att kunna få en kolonoskopi gjord så fort som möjligt. Hade haft kontakt med min läkare under resan som gav mig ett bra stöd så att jag ändå kunde njuta av semestern. För att göra en lång historia kort fick jag en snabbare tid för kolonoskopi på vårt sjukhus än vad det var tänkt från början. Men trots att jag blivit lovad intravenöst smärtstillande vid undersökningen kunde inte garantera det. Så efter övervägande, att inte garanterat få ordentlig smärtlindring och det att jag är personal på sjukhuset valde jag att gå privat för att få remiss till Mejlans.

Efter det började det hända grejer....på riktigt :)